Min kompis har fått en "dejt" till balen! Jag är så glad för hennes skull!

Det är en annan av mina kompisar, hans och hennes mammor pratade tydligen i telefon, kom in på ämnet bal och killens mamma nämnde att han inte hade nån att gå med. Tjejens mamma sa att hon säkert ville gå med honom om han ville, vilket han ville (här tycker jag det är lite skumt, eftersom min kompis inte var där just då och kunde delta i samtalet) men hon har inget emot att gå med honom (hennes kommentar var nåt i stil med; "Han är ju inte en av de jobbiga killarna i klassen iaf") så alla är glada och nöjda. 

Ni kanske minns att jag skrivit om balen förut (egentligen får vi inte använda termen "bal" eftersom det indikerar att man måste skaffa en svindyr klänning eller nåt sånt och det kan göra att man inte vill gå, och alla ska känna att de kan gå även om de inte har råd med en dyr klänning etc. Jag håller egentligen med, men för enkelhetens skull använder jag det ändå när jag pratar med mina kompisar eller skriver här, men jag har sagt det till dem också, att vi inte får kalla det bal egentligen, vilket är något rektorn talade om när vi satt på elverådsstyrelsemöte, anyway, enough of that) och jag har nämt en kille i klassen som bjudit mig dit (yup, jag ska sönderanalysera och bearbeta det här i all evighet, that's just what I do, jag hatar när folk inte är raka med vad de menar).

Jag vill nog att han menar det när han frågar, jag menar, det är smickrande, men jag kan inte tänka mig, inte förstå, varför han skulle mena det. Han är rätt söt, men det är inte jag, han är "populär", det är inte jag, han är glad och utåt jämt, det är inte jag. Vi har nog inget gemensamt (fast det vet jag ju inte, eftersom vi aldrig pratar med varandra i stort sätt). Jag kan helt enkelt inte för mitt liv komma på en enda anledning till att han verkligen menar att han vill gå på balen med mig, jag tror inte att alla tjejer i klassen har nån att gå med (och vi är fler tjejer än killar) så jag kan inte tänka mig att "de bästa/populäraste/snyggaste" etc. är upptagna redan, vi är kanske 5 tjejer i klassen som inte är de populära, och vi är väl 2 tjejer mer än killar så kanske har de andra "tagit slut", men även om det var så så skulle jag inte vara en av de första andrahandsvalen.

Fan. Jag blir inte klok på det här. Jag borde egentligen fråga honom. Men jag vågar inte. Så jävla fånigt egentligen. Så fort jag bestämmer mig för att fråga så börjar jag tänka på möjliga scenarion och utgångar av det. Så jag fegar ur. Tönt, tönt, tönt. Hur svårt ska det vara? Jag vågar inte ens fråga honom in person, dels för att han aldrig är ensam och dels för att jag är en mes. Så vad är näst bästa sättet då? Skype? Kik? SMS? Tja, jag har ingen aning om vad han nickar eller whatever på det där, och jag tänker inte spendera tid på att nät-stalka honom. Så jag gav upp. Sen kom jag ju på att jag har honom på Facebook, så jag kan ju bara skicka ett pm där? Right? Vafan ska man skriva då? Utan att låta som en halvgalen stalker? Det har jag tänkt mycket på, så egentligen har jag redan (nästan) kommit på vad jag ska skriva. Så jag prokrastinerar bara. Vilket är jävligt fånigt. Jag kommer ju aldrig komma nån vart om jag ska fortsätta mesa runt såhär. Det är enkelt egentligen. Fast det inte är det. Antingen frågar jag och får kanske ett svar eller så gör jag det inte och får leva i ovisshet. Så hur ska jag ha det? Ja att slå mig själv i huvudet verkar inte funka. Så jag får ta mig en funderare till på det här.

Jag menar, jag har absolut inget emot att gå dit själv, in fact, jag skulle troligtvis föredra det. Det jag egentligen inte står ut med är ovissheten. Skämtar han? Vill han verkligen gå med mig? Gaaah. Jag börjar undra om det bara är nån slags ny form av tortyr, mindfuck or whatever. 

You know what? Fuck it.

Jag tänker inte hålla på med den här skiten längre, frågar han igen så ska jag fråga honom varför. Annars kan det fan vara. Det är inte produktivt för fem jävla öre och jag blir fan ett jävla nervvrak. Det distraherar mig att tänka på det, vilket jag gör nästan varje gång jag ser eller hör honom och det funkar fan inte. Jag kan inte göra skolarbete och jag kan inte somna på nätterna. Det är överdrivet och jag bråkar mer med mig själv, och min relation till mig själv är viktigare. 

Jag låter ju helt bipolär, emotionellt instabil, galen eller vad man nu vill kalla det. Det skulle förklara rätt mycket. Men sanningen är nog bara att jag är tonåring. Vilket suger men vadfan kan man göra? Mycket svordomar blev det också, det ber jag om ursäkt för, det är inte lämpligt och totalt onödigt.

Jag skulle nog ändra i texten, men varför det? Egentligen? Det är ingen som håller en pistol mot ditt huvud och tvingar dig att läsa så om du inte gillar det kan du bara sluta läsa. Det är helt frivilligt. Så screw that.

Men jag behöver inte bli otrevlig för det så, new topic.

Jag har egentligen inte något nytt ämne, sååååååå.. Det ser ut som att det här inlägget närmar sig sitt slut.

Good night, sleep tight, don't let the bedbugs bite. Or vampires, don't let them bite either.

Anyway, bye!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I vanlig ordning ska ni inte få ett glatt inlägg. Den som läst den här bloggen borde vara mycket väl medveten om det vid det här laget. Men jag ska också försöka att inte vara alltför negativ.   Återigen handlar det om att jag vill bo ensam. Vad ...

Det finns de människor som upptäcker att livet är kort, och att man borde göra det mesta av det. Sen så finns det de människor som upptäcker att livet är kort och meningslöst, och att det inte finns något att slösa bort. Och så finns det de som inte ...

Jag har skrivit om det här inlägget säkert tusen gånger nu, jag vet verkligen inte hur jag ska inleda det. Det borde inte ens vara svårt, men jag kan inte formulera det ordentligt, det kanske går bättre på engelska?   Nope, can't even find the wo...

I'm feeling quite blue today. It's just that.. Jag kan inget, i stort sett. Och det finns så många människor som kan skapa sådana fantastiska saker. Musik, konst, ja allt möjligt. Visst, man kan lära sig, och alla var nybörjare nån gång. Men det kräv...

Jag hade egentligen tänkt skriva ett annat inlägg, men jag höll på att läsa igenom en massa anteckningar på telefonen och tänkte att "Hey, det är väl läge att färska upp minnet lite? Den där kanadensaren som ville skaffa barn med dig t.ex, din konver...