Jag minns en gång när jag pratade med mamma, min syster brukade låta bli att gå till skolan (nu är hon 19, så ingen verkar bry sig längre) så när hon gick typ en hel vecka brukade hon få saker (inget stort, det kunde vara en chokladkaka liksom), och jag skämtade lite med mamma och sa "Men jag går ju till skolan varje dag, vart har du min belöning?" och nästa dag låg det något på min säng när jag kom hem. Jag kände mig så jäkla svinig. Det gör jag fortfarande varje gång jag tänker på det. Jag menade ju inte att manipulera henne, det var bara ett skämt. Att få en belöning för något som är självklart är inte rätt. Och att lägga pengar på det är så onödigt. 

När jag gör något för nån så vill jag inte ha nåt för det. Jag gör det så gärna ändå.

Att jag städar eller lagar mat är liksom ingen big deal, det måste ju göras. Jag tycker mycket bättre om tyst uppskattning än någon som säger "Men gud, har du städat? Vad fint det blev, tack så mycket" eller nåt liknande. Den bästa reaktionen jag fått? Ett leende, en puss på kinden eller en snabb kram. Det räcker liksom. Jag har aldrig haft något emot att göra något för andra, vad jag inte gillar är när de helt enkelt förväntar sig det och tar det för givet. Jag kan inte alltid göra allt för alla, även om jag gärna skulle göra det.

I en dröm höll jag på med att laga mat och hade precis blivit klar med att städa hela huset, min pojkvän (eller man, jag vet faktiskt inte, troligtvis man dock, eftersom huset var vårt, eller hans åtminstone) kom hem, sken upp när han såg mig springa runt och göra klart det sista. Han fångade upp mig (jag hade inte sett att han kommit hem än), drog in mig i sin famn och viskade "Vad fint du gjort det" i mitt öra. Hans skäggstubb raspade mot min hud när han vände mig om och pussade mig i pannan. Vilket ledde till att jag log, rodnade, slog armarna om hans hals, pussade honom på kinden och sedan sprang tillbaka till köket för att fortsätta med maten. Eftersom det skulle dröja lite innan jag blev klar satte jag på mig mina hörlurar och sjöng/dansade lite medan jag höll på. När jag snurrade runt såg jag att han hade satt sig vid bordet och tittade på mig, vilket omedelbart fick mig att stänga av musiken, rodna och se ner i marken. Varpå han gick fram till mig, lyfte upp min haka, sa åt mig att han gillade vad han såg och sedan gav mig en puss på munnen. Efter det snabbspolades drömmen till när maten var klar och vi satt och njöt av den under tystnad.

Det, mina damer och herrar, är något helt i min smak. Det är nog allt jag önskar mig av ett förhållande (just nu iaf, det kan självklart komma att ändras). Men det ligger väl långt fram i tiden antar jag. 

Jag vet inte riktigt vad det här handlade om, meneh, ja. Är det skumt förresten att jag kan veta exakt hur någon i mina drömmar eller hur bokkaraktärer ser ut fast jag kan inte beskriva dem för andra? Fast egentligen vet jag inte hur de ser ut, bara lite generellt, deras ansikten syns inte direkt. Skulle jag "zooma in" på deras ansikten skulle det bara vara deras huvud fast med en vit fläck där deras ansikten skulle vara. På håll däremot kan jag se de generella anletsdragen, typ blå ögon, näsa, rosa-isch mun m.m Hm, det är nog lite skumt.

Bye now.