Jag kan inte ta komplimanger, for reals. Jag känner mig alltid så awkward, blir helt tafatt. 

Om du gav mig en komplimang IRL, alltså face to face, så skulle jag med största sannolikhet le fånigt, rodna, gömma mig bakom mitt hår och titta ner i marken, oftast mumlar jag tack också (ibland mumlar jag inte ens, det blir värsta vociecraken och jag låter helt skrovlig). Ibland tittar jag bara bort, ler fånigt och säger tack.

Gav du mig en komplimang över internet skulle du troligtvis få en av fyra responser, beronde på vilket "förhållande" vi har till varandra (e.g hur komfortabel jag känner mig). Respons nummer 1: Jag skickar en smiley, oftast en rodnande, ibland en leende. (När jag är osäker, ovillig att svara, inte vill ta emot komplimangen eller inte vet vad jag ska svara etc.) Respons #2: Tack, oftast följt av en smiley. (Om jag känner mig lite bekvämare men fortfarande inte vill ta emot komplimangen). #3: Du med/Detsamma/Tack, du med etc. Ibland följt av en smiley. (Här beror det lite på, antingen är det något jag inte har nåt emot eller så vill jag få bort fokus ifrån mig, ibland båda). Och #4: Jag ber dig på ett eller annat sätt att sluta ge mig komplimanger eftersom jag inte står ut med det. (Jag känner mig med största sannolikhet bekväm nog med dig för att tala om att jag inte klarar av komplimanger, ibland också varför även om jag inte själv vet riktigt). Respons nummer 4 kan få olika följder, oftast slutar det med att jag blir onåbar ett tag (speciellt om du fortfarande envisas med att ge mig komplimanger), annars brukar jag bli tyst tills någon byter ämne.

Varför är det så svårt för mig då? Jag vet inte riktigt. Jag känner mig bara så malplacerad. Och att få en komplimang bland många människor (som skulle kunna höra det) får mig att vilja springa därifrån. Är det bara du och jag, då vill jag oftast bara krympa ihop. Om jag gillar dig (mer än som en vän), då skulle jag troligtvis gilla situationen, lite iaf, men fortfarande vara lite rädd, och väldigt generad. 

Rätt random inlägg, men ni borde väl vara vana nu.

Ha det så bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I vanlig ordning ska ni inte få ett glatt inlägg. Den som läst den här bloggen borde vara mycket väl medveten om det vid det här laget. Men jag ska också försöka att inte vara alltför negativ.   Återigen handlar det om att jag vill bo ensam. Vad ...

Det finns de människor som upptäcker att livet är kort, och att man borde göra det mesta av det. Sen så finns det de människor som upptäcker att livet är kort och meningslöst, och att det inte finns något att slösa bort. Och så finns det de som inte ...

Jag har skrivit om det här inlägget säkert tusen gånger nu, jag vet verkligen inte hur jag ska inleda det. Det borde inte ens vara svårt, men jag kan inte formulera det ordentligt, det kanske går bättre på engelska?   Nope, can't even find the wo...

I'm feeling quite blue today. It's just that.. Jag kan inget, i stort sett. Och det finns så många människor som kan skapa sådana fantastiska saker. Musik, konst, ja allt möjligt. Visst, man kan lära sig, och alla var nybörjare nån gång. Men det kräv...

Jag hade egentligen tänkt skriva ett annat inlägg, men jag höll på att läsa igenom en massa anteckningar på telefonen och tänkte att "Hey, det är väl läge att färska upp minnet lite? Den där kanadensaren som ville skaffa barn med dig t.ex, din konver...