Det finns en kille i min klass som har frågat mig på 9:ornas vårbal säkert 6 gånger vid det här laget, och jag har alltid sagt nej. Anledningen till det är delvis för att jag inte vet om han är seriös när han frågar (för han har aldrig frågat mig "på tu man hand" utan han har alltid minst en kompis med sig, och det slutar alltid likadant, jag säger nej, de skrattar lite, hans kompis kanske säger typ "Nobben igen" och de eller jag går iväg) och dels för att min kompis inte har någon att gå med (hon säger att det inte gör något om jag inte går med henne men jag kan se att hon skulle bli ledsen av att gå själv). 

Det är den första grejen som gör mig förvirrad, att jag inte vet om han menar allvar eller inte. Den andra är lite svårare att förklara, men jag ska försöka ändå.

Han och jag har gått i samma klass sen 3:an, så jag har ju känt honom ett tag, och jag har alltid gillat honom, han är rolig och trevlig, men vi har alltid tillhört olika grupper, han är "populär" och jag är bara konstig, och så har det fortsatt vara. Jag har aldrig gillat honom på ett romantiskt sätt och för ett tag sen fick jag reda på att han snusar (ok, det är hans val, fine whatever) och han umgås med några som jag vet brukar festa ganska hårt på helgerna, jag vet förstås inte hur mycket han umgås med dem eller om han är med under de där festerna, men det gör mig illa till mods (jag tycker inte om det bara). I alla fall. Även om jag har svårt att tro att han menar allvar när han frågar om jag vill gå med honom så har en liten del av mig börjat fundera över om kanske menar det ändå?  Och då kommer vi till den andra saken; nämligen att jag har börjat tycka om honom mer, och jag vet inte om det är på "riktigt" eller om mina känslor spelar mig ett spratt bara för att den där lilla delen av mig tror att han menar allvar och att jag bara gillar tanken på att nån kanske gillar mig. (Har ni läst tidigare inlägg så vet ni att jag har svårt att säga nej, speciellt när det är någon som gillar mig, eller iaf låtsas göra det, att jag har gjor det ändå betyder bara att jag inte skulle stå ut om det visade sig vara ett skämt, det skulle kännas hemskt, jag vet ärligt talat inte om jag skulle klara det).

Så ja, lite dramatiskt och överdrivet kanske, men det är så det är just nu. Jag är bara så förvirrad. Varför beter sig killar så egentligen? Visst kan jag tänka mig att han inte vågar fråga ensam, men tänk om det inte är så? Jag har de 3 senaste gångerna tänkt förklara varför jag säger nej  (inte allt det här såklart, men att jag ska gå med min kompis för att hon inte har nån att gå med) och samtidigt fråga varför han bett mig att gå med honom så många gånger, ställa honom mot väggen liksom, och jag har tänkt göra det via facebook eftersom det inte finns en chans att jag kan snacka med honom utan hans polare. Men varje gång, precis innan jag ska börja skriva så fegar jag ur. Och när jag väl samlat ihop modet igen så har det gått så lång tid sen han frågat att det bara skulle vara fånigt. 

Ååååh, jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag får fundera mer på det här. :/

Peace.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I vanlig ordning ska ni inte få ett glatt inlägg. Den som läst den här bloggen borde vara mycket väl medveten om det vid det här laget. Men jag ska också försöka att inte vara alltför negativ.   Återigen handlar det om att jag vill bo ensam. Vad ...

Det finns de människor som upptäcker att livet är kort, och att man borde göra det mesta av det. Sen så finns det de människor som upptäcker att livet är kort och meningslöst, och att det inte finns något att slösa bort. Och så finns det de som inte ...

Jag har skrivit om det här inlägget säkert tusen gånger nu, jag vet verkligen inte hur jag ska inleda det. Det borde inte ens vara svårt, men jag kan inte formulera det ordentligt, det kanske går bättre på engelska?   Nope, can't even find the wo...

I'm feeling quite blue today. It's just that.. Jag kan inget, i stort sett. Och det finns så många människor som kan skapa sådana fantastiska saker. Musik, konst, ja allt möjligt. Visst, man kan lära sig, och alla var nybörjare nån gång. Men det kräv...

Jag hade egentligen tänkt skriva ett annat inlägg, men jag höll på att läsa igenom en massa anteckningar på telefonen och tänkte att "Hey, det är väl läge att färska upp minnet lite? Den där kanadensaren som ville skaffa barn med dig t.ex, din konver...