En man jag snackade med för ett tag sen (i höstas tror jag) tog kontakt igen. Jag hade glömt honom och kom inte ihåg honom förrän han påminde mig om vad vi pratade om då. Jag skulle visa er vår konversation, men det blev inte så mycket, en del försvann också. Men den första delen kan jag skriva.

Jag vet inte varför siffrorna är lite fucked up, ni får väl stå ut.

00:21:13

per-L

00:21:13

hej!

00:21:14

23:59:09

00:21:14

FrozenTears (jag)

00:21:14

hej

00:21:14

23:59:20

00:21:14

per-L

00:21:14

dig kommer jag ihåg

00:21:14

23:59:32

00:21:14

FrozenTears (jag)

00:21:14

jaså?

00:21:14

23:59:55

00:21:14

per-L

00:21:14

ja vi chatta här i höstas tror jag

00:21:14

00:00:27

00:21:14

FrozenTears (jag)

00:21:14

jag minns nog inte det

00:21:14

00:01:34

00:21:14

per-L

00:21:14

vadå? vill du inte ha mig längre? ;)

00:21:14

00:04:22

00:21:14

FrozenTears (jag)

00:21:14

jag minns inte vem du är, sorry

00:21:14

00:05:09

00:21:14

per-L

00:21:14

aha, så det är för sent för det där i jaktstugan då? :)

00:21:14

00:05:38

00:21:14

FrozenTears (jag)

00:21:14

åh, nu minns jag dig

00:21:14

00:09:12

00:21:14

per-L

00:21:14

hehe ok :) värt att minnas ändå då kanske?

00:21:14

00:09:22

00:21:14

FrozenTears (jag)

00:21:14

kanske det

00:21:14

00:10:02

00:21:14

per-L

00:21:14

minns du vad vi skulle göra?

00:21:14

00:10:33

00:21:14

FrozenTears (jag)

00:21:14

du får nog friska upp mitt minne lite

00:21:14

00:12:53

00:21:14

per-L

00:21:14

haha tja.. jag skulle slicka dig på en gammal madrass i nån gammal jaktstuga lr nåt :) låter inte riktigt så lockande längre av nån anledning

Första gången jag pratade med honom var det natt, eller tidig morgon beroende på hur man ser det. Jag ljög rätt mycket för honom, sa att jag brukade leka fånga flaggan med några kompisar i skogen om kvällarna, jag hittade även på att det kunde bli ganska våldsamt, att vi klättrade i träden m.m (som jag sa i ett tidigare inlägg "Kåta människor går på nästan vad som helst"). Jag ljög dumt nog inte om var jag bodde (sa aldrig exakt adress, men vilken kommun det var talade jag om) och han bodde inte så långt ifrån så han undrade om jag ville ses och vart vi kunde träffas. Jag fantiserade ihop en gammal övergiven jaktstuga mitt i skogen där jag och mina kompisar brukade umgås (nästan inget jag sa till den här mannen var sant) och han ville ses där, han undrade också om det fanns något att ligga på eller om han skulle ta med en filt eller nåt. Eftersom stugan ändå inte fanns hittade jag på en sunkig madrass och han tyckte att det dög. För er som inte har förstått det än så ville han ta min oskuld på den där madrassen, i den där stugan, vilket han också skrev, han frågade även om jag ville ha analsex och/eller oralsex, jag nekade till det förra, skrev att jag inte ville ha analsex första gången jag har sex (vilket också stämmer). Vi bestämde tid och datum och sedan fick jag panikångest, stängde chatten, stängde av datorn och satt och tuggade på tummen i mörkret i nån timme eller så.

Jag fattar faktiskt inte varför det oftast är lättare för mig att kommunicera med killar än tjejer. Av mina 5 bästa vänner är 3 av dem killar. Och mina kompisar har alltid till största delen bestått av killar. Jag har inget emot det, det är bara så lustigt egentligen.

Jag har funderat på att faktiskt träffa någon av de jag pratat med på riktigt. Jag skulle nog aldrig göra det dock. De snälla personer jag pratat med, de som inte vill knulla mig, skulle jag inte ha något emot att träffa, tveksamt dock om jag skulle våga. De har ju aldrig sett mig, tänk om de inte gillar mig, vad skulle jag göra då? Och jag är mycket mer framåt över internet, t.o.m i ett skypesamtal med ett par av dem satt jag mest tyst och sa ingenting. Och de skulle säkert inte gilla mig, och då skulle det kännas jättepinsamt att fortsätta chatta med dem efter det, så det skulle jag nog inte göra. Och de vet mer om mig än mina bästa vänner och min familj gör eftersom jag inte har några problem med att vara ärlig när jag inte är face to face med nån. Jag vet ju inte ens vad de verkligen tycker om mig i dagsläget, jag kan bara hoppas att det är något bra. Nej, det där med att träffa nån på riktigt, nån som jag bara chattat med förut, kräver nog mer ryggrad än jag har. Blinddates blir nog aldrig min grej heller. (Haha, herregud jag minns en gång i 6:an när vi skulle ha speeddating för att lära oss kommunicera bättre, jag gömde mig under lärarens skrivbord tills lektionen var över).

Jag ska försöka få till lite sömn nu. Konstigt nog känner jag mig alldeles gråtfärdig. Troligtvis för att jag snackade med en av de bra killarna och han skrev något som smälte mitt gamla härdade ishjärta lite (haha, töntigt det lät, men det han skrev rörde mig och gjorde mig verkligen glad). Och eftersom jag är så fasansfullt normal i vanliga fall (kunde ni höra hur jag fnös och himlade med ögonen där?) så blev jag ledsen av det eftersom jag försöker tänka det värsta om folk som en sorts säkerhetsmekanism för att ingen ska komma mig nära (och att tro det värsta om folk fast jag vet att det är fel är något jag hatar, jag avskyr att jag gör så, jag tror ju egentligen att folk är antingen onda eller goda, men därmed inte sagt att onda människor är okapabla till goda gärningar och vice versa, sen vad som är "gott" och "ont", "rätt" och "fel" kan man ju spendera en evighet med att diskutera. Jag vill ju egentligen alltid tro det bästa om folk, och det gör jag nästan alltid, fast jag försöker låta bli). Om jag distanserar mig kan jag inte bli sårad, right? Vi får väl se hur bra det funkar. Äsch, fan, jag låter ju som värsta bimbon. Sorry 'bout that.

Det blev nog en rätt rörigt text. Jag ber om ursäkt för det. Hoppas att ni fann nån glädje i att läsa det i alla fall.

Ha det bra ^^ (eller förhoppningsvis bättre än jag).