Jag borde egentligen sluta med internet helt (men det skulle jag aldrig klara). Man kanske borde skriva till några politiker och säga att de fär skaffa nåt slags internetlicens innan man får använda det. Det skulle jag kanske göra också, om jag var det minsta intresserad av politik eller hade nån sorts tro på politikerna.

Om ni läst några tidigare inlägg vet ni nog redan vad Whisper är, för er som inte vet så är det en app där man kan skriva korta saker och dela med resten av världen anonymt. Det finns också en chattfunktion och det var där jag började prata med Rob (läs tidigare inlägg). Nu började en ny person prata med mig, vi delar nämligen det faktum att vi har ett syskon med Aspergers. Hon skrev att hon var 15 och hade en 16:årig bror med Aspergers och bor i Kanada (vad är det med mig och kanadensare, eller kanadicker kanske det heter?), vi pratade lite om våra syskon och sedan började vi prata om hormoner, och sedan om försats, närmare bestämt hennes brors försats. Sedan började hon berätta för mig (i detalj) om hur han tog hennes oskuld.

Hela tiden medan hon skrev satt jag bara och önskade att hon skulle sluta. Jag mår fortfarande hemskt.

Jag vill egentligen inte skriva om det nu, känns som att det bara blir värre, får försöka trycka in det i min känslomessiga låda och lägga på locket igen. Den börjar bli överfull den där lådan.

Jag tror också att jag retade upp några av de som jag chattat med, ni vet de som jag gillar, som är snälla. Känner mig skitkass på grund av det, skulle be om ursäkt men jag vågar inte, det känns för pinsamt. Hoppas de inte börjat hata mig än bara. (Det lär hända förr eller senare, men jag skulle föredra senare. Jag är helt enkelt inte en person man kan tycka om in the long run).

Känner mig skitkass rent allmänt faktiskt. 

I quit life. (Vilket helt enkelt betyder att jag tänker lägga mig i sängen och stirra in i väggen i ett slags självförvållat, frivilligt tillstånd av katatoni, troligtvis tills jag somnar).

Bye.